sarahagglund

Fattar inte varför jag tar det så himla personligt när tex kändisar eller karaktärer dör. Behöver bara vara ett gulligt par som går skilda vägar och jag sitter och bölar? Behöver inte ens vara verklighet, kan vara en serie eller bok bara. Igår satt jag och böla över de 11 miljoner slavar som dog på 1700 talet...hur normalt är det? Är så känslig och det är verkligen inte något som passar in på min personlighet tycker jag men det kan ju inte skada i alla fall. Idag var det dags igen, jag har inte gråtit så mycket på länge. Ni vet när Cory Monteith dog? Satt och kollade på bilder då när Lea står över kistan och då brast det för mig. Idag såg jag avsnittet på Glee där hans karaktär dör och dom säger hejdå. Det var så otroligt sorgligt och ingen av skådespelarna behövde spela. Jag grät bara mer och mer för varje sekund som gick. Kan inte ens tänka mig hur det var för dom som faktiskt kände honom. Jag har bara någon konstig koppling och syn på kändisar och karaktärer, som att dom lever i en drömvärld och inget ont händer dom, men nån gång ibland händer något som detta och jag inser att dom är precis som alla andra.