sarahagglund

Håller på att skriva ett tal, varit så sjukt deprimerad hela dagen så känns verkligen som det sämsta tillfället. Har varit så segt idag och verkligen hatat på alla människor. Stod i busskön och tänkte usch fy fan vad jag inte gillar människor. Vanliga tråkiga svennar överallt och där står jag precis likadan som alla andra. Ska skriva ett hyllningstal nu, ville skriva om något roligt men idag saknar jag bara personer. Jag saknar min morfar, jag saknar min bästavän, jag saknar någon som håller om mig, jag saknar London, jag saknar solen och mest av allt saknar jag den gamla lilla bekymmerslösa Sara. Alla är så långt borta, vissa fruktansvärt långt bort. Alla har sina låga stunder och det här är min. Kommer skriva ett tal om något jag saknar men vet inte vad det blir. Förlåt men här har ni min måndagsdepression.